Sandhamns historia
Sandhamn har en gedigen historia!
På Sandhamn befinner du dig så långt ut du kan komma i havsbandet rakt österut i Stockholms skärgård.
Från juni till september sjuder ön av liv. På sommaren myllrar det av båtfolk,
människor som tar en dagsutflykt, sommargäster och boende på ön.
Här hittar du både karg skärgårdsnatur, fina sandstränder och en mysig by
med flera restauranger, affärer, lokalt fiskrökeri och andra aktiviteter.
1672
Den första krogstugan omnämns för första gången.
1719
Hela skärgården drabbas av den ryska mordbrännarflottan. På Eknö där de flesta lotsarna var bosatta, brändes och rövades allt av värde. Men det blev inte bara Eknö som blev lågornas rov, även den lilla bebyggelsen på Sandön eldhärjades. Enligt en sägen skulle endast det lilla Värdshuset ha klarat sig, men det är ytterst osannolikt. Över 20 000 människor i skärgården förlorade allt de ägde. Efter freden i Nystad 1721 kom lugnare och fredligare tider och Sverige återfick långsamt en bättre ekonomi. Flera handelskompanier bildades - däribland Ostindiska Kompaniet. År1726 hade Sandhamnsleden helt öppnats för all handelstrafik och det lilla samhället kunde nu beskåda då de ståtliga skeppen ankrade upp i hamnen eller majestätiskt seglade igenom Sandhamnshålet. Vid 1700-talets slut kunde hamnen härbärgera inte mindre än 50-60 fartyg.
1725
Här beslutar kammarkollegium att ett tullhus ska byggas på Sandön.
Under mitten av 1800-talet fick Sandhamn sin första handelsbod inrymd i den nya gästgiveribyggnaden. 1850 dyker de första sommargästerna upp och behovet av ett större gästgiveri blir större. Fortfarande på 1840-talet hade det gamla 1700-tals-gästgiveriet kvar sin äldre form. I ett dokument från våren 1842 med rubriken "Redgörelse öfwer utgifter till reparationen å härwarande Krogbyggnad innewarande år" kan vi få en ganska utförlig beskriving av hur stort huset var detta år.
Lotsen Samuel Sundberg var ansvarig för reparationerna och det var också han som författade redogörelsen för de övriga byamännens nådiga godkännande. Från Stockholm inhandlas nödvändigt byggnadsmaterial som virke, spik och färg. En "Capitain Pettersson" ombesörjde gratis frakten ut till Sandhamn och "Mäster Englund", "Fröken Sjöblom" och "Murmästaren" utförde alla några dagars dagsverken för de nödvändiga reparationerna. Hela krogbyggnaden tycks ha målats om med röd färg. Det gamla torvtaket revs bort och i stället lades 250 takstenspannor på.
I och med sommargästernas intåg uppstod den första sommarbebyggelsen. Den första tiden hyrde man in sig hos lotsfamiljerna och då blev Värdshuset stället där man "blev inackorderad i maten" som det kallades.
1896
KonstnärernaVerner von Heidenstam,Gustaf Fröding, JAG Acke, Albert Engström och Birger Mörner tillbringade tillsammans med sina fruar några augustiveckor i Sandhamn. Man festade mest hela tiden och Albert Engström uppfann under vistelsen sitt omskrivna "flytande smörgåsbord". Sällskapet bodde var och en för sig i små röda stugor men måltiderna intogs vid ett gemensamt bord i restaurangen. Alltså Värdshuset.
1894
En ny veranda uppförs. Taket belades med plåt och under de första åren var den övre verandan öppen, som modet påbjöd. Men snart gav den svenska blöta sommaren sig till känna och man glasade in även den övre verandan. I början av 1900-talet fick Värdshuset en elegantare prägel under inflytande av Knut Aspegren. På verandan serverades gästerna på linnedukar, vackert porslin med emblem och vin dracks i smäckra kristallglas.
Under 1920-tale
Värdshuset kom att förfalla och förlora det mesta av sitt tidigare goda rykte. Inga större reparationer gjordes vilket medförde klagomål från berörda myndigheter och då främst landsfiskalen i Vaxholm.
1931
Efter nödvändiga reparationer kunde Värdshuset åter öppna . Dock var det svårt för den dåvarande källarmästaren att driva Värdshuset året om. Det var också problem att hålla värme i övervåningen eftersom den inte var vinterbonad. Två kakelugnar och en öppen spis var den enda värmekällan. Övervåningen betraktades som 1:a klassens matsal medan krogrummen på bottenvåningen var 2:dra klassen.
Mot slutet av 1930-talet övertog KSSS driften av Sandhamns Värdshus som då var i ett bedrövligt skick.
11 december 1940
På kvällen brann en stor del av Sandhamns Värdshus ner. Orsaken var några askkoppar som hamnat i en wellpapplåda. Med hjälp av gamla ritningar kunde Värdshuset återuppbyggas. Hela byggnaden vinterisolerades och kopplade fönster sattes in. Grunden läts gjuta om och nya ekgolv lades in i undervåningen och i övervåningen vackra kijrwoodgolv. Den 30 maj 1941 kunde Värdshuset återinvigas.
KSSS innehade arrendet fram till 1955.
1959
Carl Erich Zaar anländer. Han lyckades utverka både vin- och spriträttigheter, men med det förbehållet att spriten endast skulle få serveras i restaurangen på övervåningen. Men det bekymrade inte Calle Zaar, som kallade konjaken och whiskyn för "vit sherry" i den enklare avdelningen en trappa ner. Maten bestod mest av rejäl husmanskost, falukorv, köttbullar, stekt strömming och i restaurangen på verandan salta biten, kokt gädda och Calles egna pannbiff. Något grönt till maten var det sällan, på sin höjd några ensamma burksparrisar på tallrikskanten. Gästerna hade stor respekt för Calle. Det behövdes aldrig några ordningsvakter om det blev för stojigt. Då hämtade han resolut en kanna med amoniak och stänkte rejält på kroggolvet. På mindre än en minut hade alla gäster störtat ut ur lokalen. Calle Zaar drev Värdshuset till sin död 1976.
1979
Bröderna Wikström anländer som nya arrendatorer. De lyckades med envishet och målmedvetenhet vända trenden och kunde köpa Värdshuset 1982.
1989
Lars Wikström övertar rörelsen helt på egen hand och har sedan dess satt en genuin prägel på verksamheten.
I dag har Sandhamns Värdshus utvecklats till ett begrepp, inte bara i skärgården utan även i Stockholm.
Välkommen önskar Ann-Marie och Lars med personal!
